om fyra timmar får man gå hem och lägga sig=). Har nog aldrig längtat till sänga som jag för nu..
ögonlocken blir bara tyngre och tyngre.. Ögonen svider å de går inte 10 sek mellan jäspningarna.
Hoppas Budda är snäll när vi ska hem.

Kom på förut att i torsdags var de sju månader sen min älskade Sofia försvann från mit liv.
Fattar inte att de har gått så lång tid.. Hon skulle fyllt 21 om ca en månad. Helt sjukt, hon hade verkligen hela livet framför sig. Hon var den som var mest glad för livet som jag känner. Hon ville göra så mycket, hade så många drömmar.
Om nu gubben finns där uppe i himlen så vet jag inte hur han tänker... Finns så många som han kunde ha tagit istället. Finns dom som bara ligger och väntar på döden, som inte vill något hellre än å somna in.. Varför inte ta dom istället för att ta världens underbaraste tjej...
Livet är en gåta som man aldrig kommer att förstå sig på.

Saknaden är så stor.. Som en vis kvinna sa till oss under veckan.. I början ville man ha henne tillbaka för alltid. Sen bara för en dag. Men nu tänker man, tänk om man bara fick fem minuter med henne. Skulle offra bra mycket för fem ynka minuter.. Bara få hålla om henne å säga hur mycket jag älskar och saknar henne. Livet är inte desamma utan den glada och posetiva kvinnan.. Saknar hennes skratt och hennes glädje som hon spre omkring sig...
Hon var speciell och kommer aldrig träffa på nön som är som henne igen....
15 år tillsammans fick vi,, många fina minnen som man dagligen tänker på. 15 år är en lång tid. Inte många som klarar av att va vänner så länge utan att bli osams eller tröttnar på varann.. Vi va så olika va nog därför vi passa så bra ihop.
Saknar dig gumman min.
Hoppas du har de bra på "andra sidan".
Vi syns när de är min tur att gå mot ljuset.
Älskar dig<3